Det engelska fullblodsstoet

 
Braveace...
Det vackra lilla flugskimmelstoet. 
Hon föddes på Vingården, hos Baronessan, där de finaste fullbloden på hela Jorvik föds upp!
 I det minsta men mest exklusiva av stallen på Silverglades hästsportcenter ställde sig denna lilla skimmel upp för första gången på ostadiga ben för att möta livet. Hennes mamma var högt älskad av Baronessan och därav var lilla Aces plats som gårdens prinsessa självklar! 
 Bland det första hon mötte som nyfödd var Baronessans lyckliga kärleksfulla ögon. Ace lärde sig från första dagen att lita på människor. Hon blev ständigt ompysslad,,, av Baronessan med familj, stallpersonal, ridelever, barn osv, och hon kom att växa upp till en trygg, självsäker och snäll själ.
 
Wow! Med en stamtavla värd miljoner och en start i livet för att bli världens högsta Ess! Detta stoföl fick alla att tappa andan från första stund. Skulle hon bli som sin far? Hade hon en lika stark själ och en lika tuff vinnar anda?
 
(Växte Ace upp med en enorm press utan att veta om det? Fanns det ett stort hopp om henne, som alla var medvetna om förutom stoet själv?)
 
 
Bland alla galoppbanor och böljande ängar växte hon upp och fick från första stund låta sig älska att springa snabbt, vilt och fritt! Näsborrar som drog in den friska luften från havet. Solen som glimmade över de vita stenbyggnaderna. Blommornas doft som vaggade till ro i skuggan. Vinden som dansade över de sprängfyllda musklerna. En gårdsplan fylld av glädje, rörelse och liv. Pigga ögon och ett glatt hjärta som tog in allt detta och njöt av sitt liv. 
 
Frågan är sedan vem som kom att bli mest besviken? 
Baronessan, galopptränarna, stallpersonalen, alla galoppsportens hängivna fans...
Eller lilla, söta, snälla Braveace som trodde hon var född till himmelriket...
 
 
Saken är den att detta vackra sto inte växte sig mer än 160 cm hög och att hon inte hade någon vilja till att vinna... någonting överhuvudtaget. Springa, javisst kunde hon det... Det fanns trots allt i hennes gener... Var hon snabb? Ja antagligen snabbare än många hästar! Ace sprang av lycka över alla ängar och längs med plaskande strandkanter. Men på sportcentret hade man snabbt insett att stoet inte förstod syftet till att löpa inne på en bana. Ingen gnista hittades till detta. 
 Lyckligtvis var ju nu Braveace ett sto av mycket bra blod! Och en välldigt vacker häst! Och trots att hon saknade vinnarskallen, så fick hon stanna i Baronessans lilla favoritstall och lämna några avkommor efter sig. 
 
 
Livet som stoföl på gården var fortfarande ett välldigt lyxigt och tillfredsställande liv. Ace blev fortfarande mycket ompysslad och fick numer stå i lugnet och dofta på blommorna. Men att gå från att vara prinsessa på Vingården, till att vara vilket fölsto som helst, gjorde att Ace kände sig lite nedstämd ibland. Hon fick inte längre känna sig speciell, och hon fick inte leva sitt liv med fokus på ridning och träning. Ace hade älskat sin uppväxt bortsett från galoppbanorna. Nu när hon stog i hagen med sina diande föl saknade hon att få spränga fram med sin ryttare och låta marken flyta bort bakom de smattrande hovarna.
 
Braveace gav Baronessan några fina föl och vissa av dem stormtrivdes med sina liv som gallopörer! Men när Ace hade dragit sitt strå till stacken genom att föra sina gener vidare, så bestämde sig Baronessan för att försöka hitta ett nytt hem till Ace. Ett nytt liv där hon fick vara mer i centrum, och få komma ut och springa i naturen som hon var gjord för. Ett hem där hon kunde få komma till sin rätt som den fina ridhäst hon var. 
 
 
När Ace såldes hamnade hon i Månskärebyn i Epona. Stoets nya ägare var en kvinna som bodde där med sin man och barn. Aces var tänkt att bli hennes hobbyhäst, med aktiv motion och massvis med uppmärksamhet som familjehäst.  
Det år som Ace bodde i denna by blev hon inte mycket utbildad. Hennes nya ägare lade på en westernsadel och red sedan smålugna skogsturer med henne. Det var ett helt okej hästliv och Braveace var alltid snäll och gjorde det bästa hon kunde. Men hon trivdes inte. Alltför lite kärlek och omtanke från familjen, och allt färre ridturer gjorde att Ace ofta stod och tänkte tillbaka på sitt unghästliv. Hon blev mer och mer nedstämd och allt tråkigare att rida tyckte hela familjen. 
 
Så det bestämdes att hon skulle säljas och hon flyttades till ett försäljningsstall nära byn. Det var där jag hittade henne och mitt hjärta hoppade till så fort jag fick se henne... Jag slog till snabbt, köpte henne utan att tänka efter egentligen. Men jag visste att det var rätt! <3 
 Jag provred och talade sedan länge och väl med familjen för att få veta så mkt om henne. I mina öron lät det som en häst som behövde hitta sin livsvilja och livsglädje igen... Ett vackert sto som behövde kärlek, och någon som lyssnade på vad hon ville.
 
 
Nu när jag har haft denna vackra flugskimmel hemma hos mig ett par dagar så kan jag meddela att det redan har vaknat en mer aktiv attityd :) Hon tittar nyfiket och piggt på allt med spetsade öron, och hon mullrar dovt av glädje i stallet när hon inser att det är hennes tur att få uppmärksamhet. 
Hon har redan blivit god vän med tanten Rocket, och damen Äyi :) 
 
Gällande ridningen så har hon varit pigg och positiv från början. Jag köpte ett nytt westernset till henne och hon går otroligt fint i det. Hon rör sig på ett ENORMT vackert sätt och är den mest spänstiga och mjuka häst jag upplevt. Hon är lyhörd till max och har lika lätt till samling som hon har att släppa ut energin i  fullt steg.
Trots att vi är nybekanda så känner jag mig 100 % trygg på henne. Detta är en tjejj med enorm potential och hon kommer att bli en av mina bästa ridhästar, det kan jag lova. Oj oj oj, kanske blir hon även en superfavorit i hjärtat också! För mig är hon verkligen ett riktigt Ess! Därav så har hon fått namnet Esset här hemma på gården :)
 
 
P.s. Vi har självklart tagit en ridtur upp till hästsportcentret och hälsat på Baronsessan. De gamla vännerna blev mycket glada att se varandra igen. Mina ögon tårades av att de deras gemensamma glädje.
 Baronessan var glad att Esset hamnat hos mig. Den damen vet ju vem jag är, och att jag är välldigt engagerad i mina hästar. Det var riktigt kul att få lovord från Essets uppfödare. Det ska bli spännande att få visa vår utveckling för henne så småningom!
 
Leia Darklund
2016-03-04 @ 09:25:18

Det var bra skrivet utav dig,
Woow säger jag vilken Berättelse det var så underbart att jag fällde en tår. man blev så rörd.

Tillslut är du ägaren te stoet så fantastiskt.
Kreativ skrivning har du iaf. bra bra !!

Svar: Tack så mycket, vad roligt att höra! :)
Ada Wolfdaughter

Jane Pandagirl
2016-03-04 @ 13:13:28

Det har var väldigt kul & läsa!
Du borde satsa på att bli en författare :) ♥

Svar: Tack så jätte mycket :) När jag var liten var det en hemlig dröm att bli författare <3
Ada Wolfdaughter




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0